Författaren Magnus Dahlström hör till den lågmälda kategorin ordkonstnärer som medvetet valt att hålla sig undan det offentliga livet. 

Han kommunicerar framför allt genom sina litterära och dramatiska verk. Magnus Dahlström har i både prosa och dramatik utforskat människans inre motsägelsefulla drag. Det motbjudande i människopsyket löper parallellt med det tilltalande i en ändlös tango för två. 
Spådom är en roman som är byggd i tre ungefär lika stora delar. Läsaren möter tre personer i jag-berättandets form. Samtliga tre har medelklassyrken inom kategorin att hjälpa andra. Det handlar om en läkare, ett polisbefäl och en socialarbetare. Yrkesrollen ger dem en naturlig auktoritet i samhället. Vardagshjältar i olika nyanser av grått. 

Allt är skildrat inifrån som om de tre manliga karaktärerna hade bandspelare kopplade till sina respektive inre liv. De är namnlösa och är intill förväxling väldigt lika i temperament och känslighet. De har också en gemensam handlingsplan på vilket sätt de försöker hantera vardagens gråbleka dagar. Samtliga tre har också det gemensamma att man försöker upprätthålla en verklighetsbild av sig själv och omgivningen som gör dem till samhällets vinnare. Det rör sig förstås om förfalskade historier. Här finns blottor, revor och en bottenlös avgrund som ständigt hotar. 

Magnus Dahlström skriver en oerhört tät och sammansatt prosa. Här finns tre gigantiska isberg att bestiga. En underliggande känsla av att något fruktansvärt kommer att hända. Det är stilistiskt tvärsäkert. Inga onödiga bihang men heller knappt någon luft alls. Läsningen kräver koncentration och tystnad. 

Som läsare drar man andra slutsatser än romankaraktärerna som på ett smygande sätt uppfattas som mer eller mindre osympatiska. Ja, de är rent ut sagt kliniska i sina betraktelser. De tre personerna upprätthåller kontrollen tack vare respektive yrkesroll. Här finns tydliga regler att hålla sig till. De tolkar lag och rätt samt handlar därefter. Man vill ropa till dem att tänka om, fatta andra beslut, men det är givetvis lönlöst. Olika scener i romanen påminner om Edward Hoppers bildvärld. Ensamhetens låga brinner i bakgrunden. 

Läkaren, polisbefälet och socialarbetaren slits mellan karriärambitioner, ett smått inre känslomässigt kaos och det omgivande normsystemet som reglerar deras respektive yrkesutövning. En felaktig diagnos, ett överilat polisingripande eller bristande beslutsunderlag kan för patienten, medborgaren eller socialbidragstagaren leda till ödesdigra konsekvenser. Att stå till allmänhetens tjänst innebär också en fara om att plötsligt bli levande måltavla och stå symbol för ett allt hårdare och kallhamrat samhälle. Spådom är också en skildring av makt och maktutövning mellan människor. 

Magnus Dahlström äger en psykologisk blick som är hyperintensiv. Hans romankaraktärer skärskådar sina medmänniskor, iakttar små skiftningar i leenden, huvud- och ögonrörelser. Ingen gest är för liten för att ta plats i Dahlströms prosa. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson föll inte in i den generösa avtackningskören. Hans bidrag till Sahlin blev ett utlåtande över henne som hans och hans partis främsta inspiratör för det som de är emot, nämligen det mångkulturella Sverige. Åkesson o...

Han tillträdde sitt ämbete som - helgon. Världens förväntningar var gigantiska. Hans löfte om ”change” lyste över USAs och planetens himlar. Så kom besvikelserna och problemen. Finanskrisen orsakade massarbetslöshet i landet och även om O...

Den borgerliga arbetsmarknadspolitiken bygger på två grundläggande principer: 1) att sätta press på de arbetslösa samt 2) att göra det på den enskilde individen. Kort sagt är det alltså inte längre fel på samhället när arbetslösheten är skyhög - det ...

Den senaste veckan har alltmer börjat peka mot Nuder. Hans envetna nej när han tillfrågas framstår som ett typiskt Persson-nej: han säger nej till varenda jävel som frågar, ända tills den socialdemokratiska valberedningen ställer frågan. Då svarar ha...