Direktlänk till inlägg 27 januari 2011
Den borgerliga arbetsmarknadspolitiken bygger på två grundläggande principer: 1) att sätta press på de arbetslösa samt 2) att göra det på den enskilde individen. Kort sagt är det alltså inte längre fel på samhället när arbetslösheten är skyhög - det är fel på de arbetslösa.
Idéer om generell finanspolitik, investeringspolitik för att skapa jobb eller genomgripande utbildningssatsningar har avlösts av olika överentusiastiska idéer om jobbcoacher och, allra värst, en jobb- och utvecklingsgaranti vars sista led (Fas 3) bygger på att till varje pris få ut de arbetslösa i arbetslivet - till och med utan (pensionsgrundande) lön! Från SNS, den liberala tankesmedja som märkligt nog fortsätter att segla under den objektiva forskningens flagg, kommer nu också förslag om inrättandet av särskilda välfärdsjobb: Arbetslösa ska helt enkelt utnyttjas inom den offentliga sektor som skriker efter behov av riktiga, avlönade jobb. Vad är det annat än ett systematiskt sätt att dumpa löner?
Frågan är om det i någon mening alls är meningsfullt att hänvisa till någon svensk modell längre. Den modellen byggde på full sysselsättning som norm, men det var länge sedan. Idag hör den svenska a-kassan till de sämre i EU, samtidigt som medlemstalen faller i fackföreningarna när a-kassan fördyrats och försämrats.
I själva verket vilar den borgerliga politiken på ett genuint förakt för dem som av olika skäl görs arbetslösa. Den tankefigur som Alliansen och de medier som understöder den introducerat har verkligen tagit makten över många sinnen: Arbetslösa definieras som bidragstagare och bidragstagare är det fulaste som finns. Att hopkämpade sociala rättigheter i detta språkbruk reduceras till ”bidrag” är kanske det värsta av allt.
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström vaknade igår till och meddelade att något i vart fall måste göras gentemot de företag som direkt utnyttjar långtidsarbetslösa som gratis arbetskraft och inkomstkälla via FAS 3. Alltid något. Men det är kosmetiska åtgärder hon förespråkar, hon går inte till roten med problemet.
Sverige får beröm av OECD för sina finanser och sin ekonomiska tillväxt. Men arbetslösheten är mycket hög, samtidigt som risken för överhettning i vissa sektorer ökar. Den generella lösningen nu borde vara att dra in köpkraft för de sedan länge mest gynnade och föra över dessa skattemedel till skapandet av riktiga jobb i offentlig sektor, i gröna investeringar och i utbildningssatsningar.
Visst finns det en och annan slöfock som inte vill jobba, men de är få. I grunden gäller denna insikt: Det är samhällets fel att det finns arbetslöshet.
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson föll inte in i den generösa avtackningskören. Hans bidrag till Sahlin blev ett utlåtande över henne som hans och hans partis främsta inspiratör för det som de är emot, nämligen det mångkulturella Sverige. Åkesson o...
Författaren Magnus Dahlström hör till den lågmälda kategorin ordkonstnärer som medvetet valt att hålla sig undan det offentliga livet. Han kommunicerar framför allt genom sina litterära och dramatiska verk. Magnus Dahlström har i både prosa och drama...
Han tillträdde sitt ämbete som - helgon. Världens förväntningar var gigantiska. Hans löfte om ”change” lyste över USAs och planetens himlar. Så kom besvikelserna och problemen. Finanskrisen orsakade massarbetslöshet i landet och även om O...
Den senaste veckan har alltmer börjat peka mot Nuder. Hans envetna nej när han tillfrågas framstår som ett typiskt Persson-nej: han säger nej till varenda jävel som frågar, ända tills den socialdemokratiska valberedningen ställer frågan. Då svarar ha...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 | 28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|